Har ju inte skrivit på evighet. Har varit sjuk. Ordentligt sjuk! Har känt mig lite konstig sedan jag fick det sista barnet men det har inte varit någon större fara. Jag har fungerat lite annorlunda bara. Men så rätt vad det var började jag få blodtrycksfall och blev yr. Har varit konstant yr. musklerna och lederna har värkt och jag har inte kunnat tänka en tanke innan hjärnan fuckat ur. Ögonen har krampat och ögonlocken svullnat. Dessutom fick jag konstaterat kaliumbrist. Inom sjukvården skyller de allt på stress men jag kan inte känna igen mig i det. Iaf inte att det skulle beror på yttre stress. Min fina Astrid frågade hur det var med mig och jag förklarade. Hon svarade mig att jag borde läsa på om symptom på sköldkörteln. Gjorde det och kände igen mig i allt! Det var ju jag! Trots att jag tjatat på sjukvården så hävdar de att mina prover är bra (trots några avvikelser bl.a. På binjureproverna osv.) så jag har börjat läst på olika alternativa sidor och kommit fram till att min sköldkörtel inte fungerar som den ska. Detta kan gå i skov och jag antar att det var ett sånt jag hamnade i. När den inte fungerar och hormonerna från den blir knas så är det annat i kroppen som också blir knas. Binjurarna reglerar stress i kroppen (och mineraler till viss del) med hjälp av hormoner och när stressen blir allt för stor börjar binjurarna också säga ifrån. Om nätterna vaknade jag med kraftiga svettningar och hjärtklappning (typiska symptom för panikångest eg men utan att jag kunde relatera till yttre stress alltså) dessutom en överaktiv blåsa. Efter många sjukhusbesök, ambulansturer osv insåg jag att sjukvården inte skulle hjälpa mig så jag blev desperat och tänkte att jag iaf måste få i mig salt (pga svettningar och kissningar) Så jag började dricka kallsupar hejvilt om kvällarna (tänkte att jag ju ändå snart skulle dö så va fan, antingen skulle jag må bättre eller så skulle jag dö snabbare). Har sedan läst på om saltbrist och alla symptom på det stämde ju också. Kaliumbrist var ju konstaterat och åtgärdat med mat som medicin. Astrid hjälpte mig då sjukvårdens mediciner gav mig allergiska reaktioner. Men så började jag alltså att dricka natrium och det började vända. Nu i efterhand har jag läst att i början av binjureutmattning gör hormonerna att detta händer i kroppen. Kroppen får saltbrist. Det enda Hos mig som var aningen annorlunda är att jag också fick kaliumbrist ist för att det blir förhöjt. Dessutom har jag fått högt blodtryck ist för lågt som är vanligast. Detta tror jag själv beror på att min sköldkörtel överproducerat något till skillnad från det mest vanliga, att den underproducersr (vilket ger lågt tryck). Hos en kinesiolog har jag också fått zink och magnesium. Jag ska dit igen och få lite mer tillskott för binjurarna.
Det kanske absolut jobbigaste av allt under denna period har varit att inte bli trodd på och att betraktas som någon stackare som inte förstått hur mycket yttre stress hon blir utsatt för. För mina prover var ju bra! Det enda rådet jag fått av alla läkare är att sluta med LCHF. Det har gjort mig jätteledsen! Jag har ifrågasatt deras påståenden och frågat om det tycker att det verkar sundare att äta socker, kemikalier, e-ämnen och annat skit ist för ren och nyttig mat. Som svar har jag fått av några att det inte kan vara så farligt med socker eftersom det säljs i butiker..... De säljer tobak och annan skit också.... Nåja, tillslut gav jag upp och följde deras rekommendationer. Jag började äta allt igen, socker och gluten. Inte lite. Mycket!!! Ni ver hur det är, har en börjat så är det omöjligt att sluta. Nu har jag hållit på med detta i tre veckor och kroppen är inte lycklig. Den saknar sin jämna energi och smidiga kropp. Detta lär ändras på nu. Jag har läst mycket om vad som är bäst att äta för att sköldkörtel och binjurarna ska må så bra som möjligt och jag har frågat Astrid. Gissa vad alla är eniga om? Jo, ingenting gluten, socker, lite kolisar, alkoholfritt och helst inga mjölkprodukter. Dessutom känns det viktigt att basa kroppen så den får så mkt hjälp som möjligt att läka det som kan läkas själv. Så nu är det det som gäller tills jag får någon sorts adekvat hjälp av sjukvården. Jag vill inte vara sjukskriven länge!!!
NU till dagens problem: Jag behöver motivation!!! Nån som kan utmana mig? Nån som kan peppa lite? Känner mig helt plötslig som en nybörjare och som en sockerist som inte ver hur en ska bli av med sockersuget. (Fast jag vet ju eg. Måste bara göra. Hjälp...)
( Sköldkörtelsjukdom är en folksjukdom som drabbar främst kvinnor. (Ofta i sammanband med graviditet.) Många har den och destofler går omkring utan diagnos. Den är enkelt att diagnostisera med rätt prover och med hjälp av att lyssna på symptomen men tyvärr används inte de mest optimala testerna längre i Sverige och att lyssna på deppiga alternativt hysteriska kärringar... -orka liksom...
För 40 år sedan användes dock andra tester och de lyssnade mer på symptomen och ställde därför oftare mer korrekta diagnoser på sköldkörteln. Att skylla på stress är dessutom enkelt för sjukvården och läkemedelsindustrin tjänar miljarder på antidepressiva så det är ju lönsamt att skriva ut recept på det ist. Jag kommer iaf fortsätta kämpa för att få en diagnos. För kvinnor måste kämpa. Män kan bara gå in och begära. Ja, ni vet hur det är.)
Vänliga hälsningar
/sockersugna-sköldkörtelsjuka-feministen
